en region i Koloniträdgårdsförbundet

Brovaktarstugan

Hornsberg

År 1646 fick riksrådet Gustav Horn som donation av drottning Kristina det område som sedermera skulle få namnet Hornsberg. Han lät bygga ett ståtligt slott som sommarnöje. Det gränsade i nordost mot Karlsbergskanalen. Delar av ägan kallades Stora respektive Lilla Hornsberg. På ägorna anlades på 1750-talet en parkumsfabrik, vilket innebar att man tillverkade bomullstyg. Senare blev fabriken sockerbruk. Lilla Hornsberg blev vid den tiden krog.

Grindstugan

Så är vi då framme i mitten av 1800-talet och på något sätt hade Lilla Hornsberg fått en grannstuga.

Det är oklart exakt när huset byggdes. En teckning finns på huset från 1852 och det måste alltså ha kommit till i slutet av 1840-talet. Det är också klarlagt att huset 1855 ägdes av fältväbeln m.m. P A Nyholm. 1859 lämnade denne in en ritning för ombyggnation av huset och först därefter fick Grindstugan sitt välbekanta utseende.

1860 var huset ombyggt och Nyholm sålde det till stenhuggare Anders Andersson, f 1823. Anders och hans hustru Johanna Ulrika med sonen Hendrik Wilhelm och dottern Alicia Wilhelmina flyttade in den 9 november 1860.

Brovaktarstugan

Gångbron som byggts över nuvarande kanalen var en enkel träkonstruktion och kunde inte öppnas. Karlbergskanalen var inte djupmuddrad, men båttrafiken var ändå livlig mellan Mälaren och Karlbergs sjö. 1864 byggs Karlbergsbron om till en svängbro som tog mark mellan grindstugan och det dåvarande ölkaféet Lilla Hornsberg. Ungefär vid samma tid avled Anders Andersson. Änkan Johanna Ulrika fick vara kvar som brovakterska och hade hjälp av en systerson, senare kallad Bro-Kalle.

1908 byggdes Karlbergsbron om igen och kanalen muddrades och gjordes i ordning ordentligt. Sonen till Anders Andersson hade gift sig med Anna Karlsson och de tog över brovaktarsysslan. Inkomsten var skral och huset stort och 1926 satte Anna in en annons under ”Att hyra”. Annonsen besvarades av Axel Dahlberg och hans nyblivna hustru Elsa. Dahlbergs hyrde lägenheten på bottenvåningen om 3 rum och kök. Strax därefter hyrde också J Carlsson in sig i den andra lägenheten på bottenvåningen, 1 rum och kök. Brovaktarparet bodde på övre våningen, också 3 rum och kök samt inbyggd veranda.

Anna Andersson dog 1940, 86 år gammal, och en måg David Andersson fick flytta in i hennes lägenhet och fortsätta brovaktssysslan. David krävde emellertid både vatten och avlopp och 1945 lät han göra en bedömning av huset. Det visade sig att huset var i sådan sanitär olägenhet att en sanering var av nöden krävande. Här tyckte inte dödsbodelägarna efter Anna att det längre var deras angelägenhet och 1946 såldes huset till Stockholms Stad. Det kan nämnas att i bouppteckningen efter Anna, d v s 1940, är hennes tillgångar ”Åbyggnad å ofri grund, 1/3 av kvarteret Mälaren 8 – Kr 1.633:-”.

Bron över Karlbergskanalen byggdes om igen 1956 och flyttades då till andra sidan Lilla Hornsberg, som då blivit Författarnas Hus, och breddades dessutom från 8 m till det dubbla.

Ingen brovaktare behövdes längre och 1977 är det första årtal som egentligen dyker upp därefter. Då stod bottenvåningen tom och Axel och Elsa Dahlberg, 79 resp. 73 år gamla bodde fortfarande kvar, fast nu på övre våningen.

Kolonisternas Hus

1983 ingav Stockholms Fastighetskontor en ansökan till Stockholms Stadsbyggnadskontor om att få göra om inredningen i Brovaktarstugan för att anpassas till föreningsliv. Man vill ta bort de tre små omoderna lägenheter som finns i stugan och bland annat riva en vägg på bottenvåningen för att göra ett större utrymme. Här blev det en hel del protester från flera håll, bland annat motsatte sig Stadsmuseet helt ”att en vägg rivs med hänsyn till en eventuellt äldre stomme och med hänsyn till 1860-talets planlösning”.

Då en vägg ändå revs på bottenvåningen, är det därmed helt klart att just den väggen inte härstammade från det gamla l860-talshusets stomme.

Fastighetskontorets ansökan upptog också önskan om att få riva det gamla uthuset och bygga upp ett nytt. Detta föranledde däremot inget som helst motstånd.

Just här i Stora och Lilla Hornsberg fanns sedan början på 1900-talet flera koloniområden, Iris, Majblomma och Slånbacken. Samtliga försvann i samband med ombyggnader av hela området. Det enda som blev kvar blev de 19 stugorna vid Karlbergskanalen, som var grannar till Brovaktarstugan.

Men nu, 1983, kom många kolonister till området. Inte för att direkt odla, utan för att inrätta sitt kansli och bistå kolonisterna med att ta hand om hela Stockholms koloniområden. Hyreskontraktet tecknades mellan Stockholms Stad och Föreningen Storstockholms Koloniträdgårdar, FSSK. Istället för brovaktarstuga hade vi fått Kolonisternas Hus.

1993 inträffade då det mest fantastiska. FSSK fick erbjudandet om att köpa huset. Och det var naturligtvis ingen tvekan. Huset köptes. Det ägs nu alltså av Föreningen Storstockholms Koloniträdgårdar. Visserligen står det fortfarande på ”ofri mark”, men arrendekontraktet med Stockholms Stad löper på 60 år och automatiskt därefter med 40-åriga förlängningar.

Enligt Stadsmuseet har huset stort kulturhistoriskt värde och vi äger det! Det är därför vi ska vara rädda om det, vara stolta över det och utnyttja det.

Vårt

KOLONISTERNAS HUS

Hornsbergs Strand 20

Sök
Arkiv